Lakritsrot extrakt (Glycyrrhiza glabra, Glycyrrhiza uralensis) är en vanlig ingrediens som finns i många hudblekande kosmetika och används även vid behandling av ett stort antal sjukdomar även utanför räckvidden för dermatologi på grund av dess antioxidativa, antiinflammatoriska, antivirala, antimikrobiella och anticarcinogena egenskaper.

Lakrits extrakt utvinns från roten av Glycyrrhiza glabra Linneva. De huvudsakliga antioxidant- och antiinflammatoriska föreningarna som finns i lakritsrot är glykosiderna – glycyrrhizin och glycyrrhizinsyra, samt flavonoider och saponiner.

Verkningsmekanism

Den viktigaste komponenten i den hydrofoba delen av lakrits är glabridin. Glabridin har visats förhindra UVB-inducerad pigmentering och att inhibera tyrosinasaktivitet, superoxidanjon-produktion och cyklooxygenas-aktivitet. Depigmenteringseffekten hos glabridin har visats av olika forskare vara större än den hos hydrokinon. I odlade B16 melanomceller från möss inhiberar det tyrosinasaktiviteten vid koncentrationer från 0,1 till 1,0 g ml-1, utan att påverka DNA-syntes. Detta antyder att glabridin extrakt har en påverkan på både melanogenes och inflammation i huden.

Fem olika flavonoider isolerades från lakrits för att identifiera och karakterisera de aktiva komponenterna i lakrits som nya tyrosinashämmare för depigmenteringsmedel. De isolerade flavonoiderna identifierades som liquiritin, licuraside, isoliquiritin, Liquiritigenin (från Glycyrrhiza uralensis Fisch) och licochalcone A (från Glycyrrhiza inflate Bat) och är alla konkurrerande hämmare.

Liquiritin har ingen effekt på tyrosinas, men det orsakar depigmentering genom andra mekanismer, såsom utspridning och borttagning av melanin och studier visar att en 20% liquiritin kräm applicerad  i en mängd om 1 gram/dag i 1 4 veckor är terapeutiskt effektiv mot melasma.

Liquiritigenin aktiverade monophenolase aktiviteten som en kofaktor. Den hämmande effekten av licuraside, isoliquiritin och licochalcone A på diphenolase-aktivitet med L-DOPA som substrat var mycket lägre än med L-tyrosin och har stor potential för användning som depigmenteringsmedel. Det konstaterades att glabrene och isoliquiritigenin (2 ’, 4’ ,4-trihydroxychalcone) i lakritsextrakt kan hämma både mono-och diphenolase tyrosinas aktiviteter, och dessa effekter på tyrosinasaktivitet var dosberoende och korrelerade till deras förmåga att hämma melaninbildning i melanocyter.

Studier

I en nyligen genomförd studie gav en kombination av lakritsextrakt (0,4%), betametason (0,05%) och retinsyra (0,05%) en utmärkt hudtonande respons i upp till 70% av patienterna och lokal applicering av 0,5% glabridin hämmade UVB-inducerad rodnad och pigment i huden hos marsvin.

Nyligen har studier av en Glycyrrhiza uralensis extrakt utförts genom att mäta den hämmande aktiviteten av tyrosinas och melaninsyntes, vilka visade sig inte ha någon påvisbar effekt på deras DNA-syntes. Glycyrrhisoflavone och glyasperin C identifierades som tyrosinashämmare för första gången. Glyasperin C visade en starkare tyrosinas hämmande aktivitet än glabridin och en måttlig hämning av melaninproduktion vilket gör det till en lovande kandidat i utformningen av hud-blekmedel. Den kombinerade analysen av SDS-polyakrylamidgelelektrofores och DOPA färgning på den stora kornfraktionen av dessa celler avslöjade att glabridin specifikt minskade verksamhet T1 och T3 tyrosinas isozymer. Det visade sig också att UVB-inducerad pigmentering och erytem i huden på marsvin hämmades genom lokal applikation av 0,5% glabridin.

En annan studie på 20 egyptiska kvinnor visade att topisk liquiritin kräm (1g/dag) under fyra veckor var både säker och effektiv vid behandling av melasma. Biverkningarna var minimal. Ytterligare kliniska studier behövs för att utvärdera effekten av lakritsrot extrakt vid behandling av pigmentrubbningar.